söndag 4 maj 2014

Drömmen om trädgård.

Fru Filifjonk har väl som alla andra drömt om en trädgård.
En daggfrisk, sommarsval trädgård med ljuvliga blommor, smaragdgrön, len barfotagräsmatta, testunder i den underbara trädgårdsmöbeln med en vacker filt eller sjal nonchalant över ryggstödet. Blommande fruktträd, dignande bärbuskar, skönhetsfyllda rabatter, en vit bomullsklänning och timotejdoft i håret.

Men nu råkar det ju vara så att hon är ett mer rekorderligt, jordbundet fruntimmer, som inte uppskattar värme det allra minsta, tycker klippta gräsmattor sticks och att böcker bäst läses i skuggan. Inomhus.
Teet svalnar medan man går ut med det och varför i fridens dar måste vi bära runt på maten innan vi äter den?
Tappar man sin gaffel på golvet tar man upp den och har man inte gäster fortsätter man äta med den. Utomhus har den blivit jordig eller så har den försvunnit nånstans i spenaten. Inte den på tallriken utan den under bordet.
Förra sommaren råkade Fru Filifjonk lyfta på locket till grillen som sen ett par år har sin tillvaro i ett hörn av altanen. Där fanns ett stort, vackert och frodigt getingbo, varför locket raskt lades tillbaka med varsam tass. Det stora hålet i altanäckets överliggare fick då sin förklaring. Varför gå över räcket efter ved till bobyggarmaterial?

Vit bomull är utmärkt att drömma om trädgården i, men sällan lika utmärkt att vistas i den iförd.
Lämnar man filten sjalen boken, dynorna och gräsklipparen ute så kommer det ofelbart regn. Ibland skurvis men oftast dygnsvis. Sen är det inte mycket bevänt med prylarna. Och mögliga dynor och hoprostade klippare förtar något litet av det drömska.
Det är krasst men sant.
Gräsfläckar går oftast bort i 60 grader.

Sen är det det där att trädgårdsdrömmar oftast innehåller lika lite ogräs som flickdrömmar ölmagar och kalsonger på sovrumsgolvet.
Maskrosor får man numera tycka om, men kirskål inte. Särskilt om grannarna realiserar sina trädgårdsdrömmar. De innehåller sällan kirskålsinvasion.
Säger man kirskål så framkallar det alltid en tvångsreaktion hos omgivningen. Nån måste alltid säga att kirskål, det kan man äta, minsann. Aldrig, aldrig ,aldrig har Fru Filifjonk hört nån säga att kirskål, det är minsann gott det. Den syrliga, otäcka doft man får på fingrarna,,och i näsan,när man försöker rensa kirskål ger fullkomligt klart besked att ätlig må den vara, men god kan den aldrig bli.
Däremot är den en av de härdigaste örter som står att  finna i svenska trädgårdar. Hos just kirskål är det en föga uppskattad egenskap.


6 kommentarer:

  1. Det var roligt "se" dig igen! Att var jordbunden har flera vinklar.

    SvaraRadera
  2. Jodå, du har en hel del poänger;)
    Men kirskål är faktiskt gott i en paj! Inte rå, inte, den passar inte i grönsallad. Tillagad som spenat är den inte dum. Men i trädgården är den en fasa!

    SvaraRadera
  3. Här hade verkligen realiteten fått sitt fäste, men visst ligger det mycket i det du skriver. Det är ju inte för inte att man på en och samma villagata ser nyinflyttade småbarnsfamiljer starta det ena efter det andra trädgårdsprojektet, med växthus osv., medan de äldre och av erfarenhet visare grannarna istället använder sitt gamla växthus som förråd. Ibland glömmer man om våren, när längtan efter blommor och grönt är som starkast, att trädgården alltså också kräver ens tid efter att intresset börjat dala där någon gång efter midsommar.

    SvaraRadera
  4. Äntligen, den sanna hortikulturella motsvarigheten till diskbänksrealism! Och ändå håller man på… se där ännu ett av livets mysterier.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur?
      Hinner man inte med ogräsen i år, så kommer det nya nästa år. Man kan ta det lugnt.

      Radera