söndag 18 maj 2014

Fina utflyktsmål

Åh, den här rubriken får Fru Filifjonk att tänka tillbaka på sin ungdom i Fältbiologerna och alla fina platser hon besökte då.
Det var utflyktsmål det.

Att sitta mittemot Kungshatt en kall februarikväll och höra berguven hoa, dricka te ur termosen och äta mackor. Det är en magisk, mystisk utflykt.

Mörkö om våren när slånbären blommar, och kornknarren spelar i fälten ner mot Skanssundet.

Utö, där man letar mineraler i slagghögarna vid gruvan, går över till östra sidan, där man vid lågvatten kan se de äldsta bergarterna i Sverige, 2,4 miljarder år gamla, fulla med granater som glimmar mörkröda.

Biskopsö i april när man hör alfågeln ropa utifrån fjärden.

Sommarläger vid Vättern, orkidéer, morellträd där vi satt uppflugna som kråkor och åt oss mätta och hade tävling i kärnspottning. Cykelutflykt till Visingsö, polkagrisar, romanser och talangtävling.

Varangerhalvön, i en Transitbuss. Nio ungar, tubkikare, sovsäckar, tält och stormkök. En tam räv, konditoriet i Vardöy, mäktiga fågelberg med sulor, liror, labbar och tretåiga måsar. Hårtvätt i Norra Ishavet en vecka efter islossning, som fick huvudet att kännas som krympt av indianer.
Godis, glass och samma kassettband, om och om igen. Nationalteatern och Björn Afzelius.

Camargue på påsklovet. Chokladwienerbröd till frukost, bröd ost och vin till lunch. La supermarché. Brûlepudding på biltaket, Saintes-Maries-sur-la-mer. Flamingo, ibis, dvärguv uppe i Alpillerna en fullmånenatt. Chaussure de champinones interdit och solbränna, flagande näsor och axlar. Mer godis.

Västra Jylland på fågelskådarläger, scoutstuga, alla huller om buller i logement. Jorduggla, valben på stranden, utflykt till Sylt, med stugnyckeln och Formel 1 för att hinna till färjan.

Lofoten, späckhuggare, sälar, utter, havsörn,

Solvärme, gräsdoft, barfota, stickor, lupp, fälthandböcker, ryggsäckar, tält, dagg, skidor, hemstickade ollar, Graningekängor, kartor, lek.

Sverige är fantastiskt.



söndag 4 maj 2014

Drömmen om trädgård.

Fru Filifjonk har väl som alla andra drömt om en trädgård.
En daggfrisk, sommarsval trädgård med ljuvliga blommor, smaragdgrön, len barfotagräsmatta, testunder i den underbara trädgårdsmöbeln med en vacker filt eller sjal nonchalant över ryggstödet. Blommande fruktträd, dignande bärbuskar, skönhetsfyllda rabatter, en vit bomullsklänning och timotejdoft i håret.

Men nu råkar det ju vara så att hon är ett mer rekorderligt, jordbundet fruntimmer, som inte uppskattar värme det allra minsta, tycker klippta gräsmattor sticks och att böcker bäst läses i skuggan. Inomhus.
Teet svalnar medan man går ut med det och varför i fridens dar måste vi bära runt på maten innan vi äter den?
Tappar man sin gaffel på golvet tar man upp den och har man inte gäster fortsätter man äta med den. Utomhus har den blivit jordig eller så har den försvunnit nånstans i spenaten. Inte den på tallriken utan den under bordet.
Förra sommaren råkade Fru Filifjonk lyfta på locket till grillen som sen ett par år har sin tillvaro i ett hörn av altanen. Där fanns ett stort, vackert och frodigt getingbo, varför locket raskt lades tillbaka med varsam tass. Det stora hålet i altanäckets överliggare fick då sin förklaring. Varför gå över räcket efter ved till bobyggarmaterial?

Vit bomull är utmärkt att drömma om trädgården i, men sällan lika utmärkt att vistas i den iförd.
Lämnar man filten sjalen boken, dynorna och gräsklipparen ute så kommer det ofelbart regn. Ibland skurvis men oftast dygnsvis. Sen är det inte mycket bevänt med prylarna. Och mögliga dynor och hoprostade klippare förtar något litet av det drömska.
Det är krasst men sant.
Gräsfläckar går oftast bort i 60 grader.

Sen är det det där att trädgårdsdrömmar oftast innehåller lika lite ogräs som flickdrömmar ölmagar och kalsonger på sovrumsgolvet.
Maskrosor får man numera tycka om, men kirskål inte. Särskilt om grannarna realiserar sina trädgårdsdrömmar. De innehåller sällan kirskålsinvasion.
Säger man kirskål så framkallar det alltid en tvångsreaktion hos omgivningen. Nån måste alltid säga att kirskål, det kan man äta, minsann. Aldrig, aldrig ,aldrig har Fru Filifjonk hört nån säga att kirskål, det är minsann gott det. Den syrliga, otäcka doft man får på fingrarna,,och i näsan,när man försöker rensa kirskål ger fullkomligt klart besked att ätlig må den vara, men god kan den aldrig bli.
Däremot är den en av de härdigaste örter som står att  finna i svenska trädgårdar. Hos just kirskål är det en föga uppskattad egenskap.